🚨 Russian forces killed four children in a strike on Pryluky, Ukraine.

"Nästa regering får inte fortsätta att bromsa en lovande teknik. Det vore en onödig dikeskörning", @mattias_neo skriver om @RBrattstrom rapport om självkörande bilar i @SvDledare. svd.se/a/JroVqR/lat-framtide…

Jag har svårt att förstå argumentet Thand Ringqvist lyfter i Agenda om att V och C tycker så olika. Dels tycker C inte särskilt lika gällande den ekonomiska politiken som något av oss andra partier som har Magdalena Andersson som statsministerkandidat. Dels handlar det för mig om respekt för väljarna. Hela anledningen till att C valt samma statsministerkandidat som oss andra rödgröna är att dom inte vill styra med SD. Konsekvenserna av att välja Magdalena Andersson är man får igenom mindre av sin högerpolitik. Det går inte att välja bort SD och samtidigt få full utdelning för borgerlig ekonomisk politik. Jag kan inte lägga mig i vilket sida C borde ha valt eller bör välja, men om man går till val på Magdalena Andersson till statsminister så bör man ju ha funderat igenom detta redan? Dom andra högerpartierna valde ju Ulf Kristersson. Som C agerar nu kortsluter dom båda alternativ till regeringsbildning som existerar. Seminarium är bra med det är inte näringslivet som har röstat. I valet gäller en person en röst, och nu har väljarna röstat på ett sätt som innebär att om vi ska välja Magdalena Andersson till statsminister behövs våra fyra partiers mandat. Det innebär att även om jag tycker C har helt fel i olika frågor, kan jag inte sätta mig över valresultatet och säga ”det här går inte, C tycker fel”. Då får man kompromissa. Dom flesta rödgröna väljare vill ha en regering bestående av S, V, MP. Dom som röstade på Tidö-partierna har andra favoriter. Man kan inte ”låna” andra partiers mandat/väljare när man ska förhandla, förhandla gör man inom den majoritet man verkar, med dom partier som är överens om statsministerkandidaten. Jag tror dessutom att det är farligt för demokratin att göra uppgörelser där dom som röstade för någonting annat än den regering som för tillfället styrt, inte ser att det blir skillnad. Poängen kan inte vara att ingen ska bli nöjd efter ett val. V vill ingå i regeringen för att V ska kunna ta våra reformer och överenskommelser i hamn. Varför C inte vill ha V just i regeringen, utöver olikheterna är svårbegripligt. Vi behöver ändå göra upp om nästan all politik om vi ska kunna ha en stabil regering. Att inte visa respekt för väljare man inte håller med trots att man ingår i samma regeringsunderlag är inte ansvarstagande. En majoritetsregering kan ta överenskommelserna i hamn, och där kommer givetvis C:s innehåll i en eventuell ök att respekteras likvärdigt. Vi har inte tvingat C att välja ”vår” sida. C måste ta konsekvenserna av sitt val och göra som alla andra, kompromissa,