(1) I SKRs senaste nr. av "Arbetsgivarnytt" gör man det väldigt tydligt hur man tolkar förordningen om lärares arbetstid, avseende förtroendearbetstiden. Det är inte förvånande men det är problematiskt att vara så säker eftersom kollektivavtalet inte är klart ännu. ->
(6) Om mitt tjänstemannaspråk inte är helt utdaterat betyder detta att mötestid med enkelhet kan definieras som planeringstid: "Tiden kan förläggas både enskilt och tillsammans med andra lärare". Att man sedan hänvisar frågor om förordningen till Skolverket blir bara komiskt. ->
(7) De ska alltså ha ett stöd färdigt senast i januari 2027, vi får väl se om det blir klargörande. Tillåt mig att tvivla.
Det finns så mycket mer att säga om det här att jag inte vet var man ska börja men snälla, bli nu lite förbannade.
Utbildningsvetenskapen måste ställa sig den obekväma frågan: Vad är vårt konkreta bidrag till lärarprofessionen?
I en replik i Curie bemöter jag och sex kollegor utbildningsvetare som avfärdar kritik mot det egna fältet som ”okunnighet”. tidningencurie.se/debatt/nya…
Någonstans i partiet måste det finnas något mer än det här. Jag har svårt att acceptera att vi skulle vara så långt ifrån varandra "skolideologiskt".
@Ygeman@DSuhonen
DI-debatten om friskolor är nu avslutad genom en slutreplik. Det innebär att vissa frågor inte längre kan bemötas där, trots att de rör centrala aspekter av skolans styrning...
Problemet är att de arbetssätt som visat sig fungera väl ofta är resurskrävande: de kräver tid, stabil finansiering, rimliga gruppstorlekar och organisatoriskt stöd.
I ett system där varje elev är en intäkt och varje kostnad måste optimeras blir dessa förutsättningar rationellt svåra att prioritera. Det är en styrningsfråga, inte en moralisk. Jag har skrivit mer utförligt om detta i ett längre inlägg på LinkedIn.