Elsa Widding: Så här en vecka efter valet är det dags att samla tankarna och fylla de luckor av information som jag tror saknas för många anhängare till Ambition Sverige. En helhetsbild krävs för att på ett trovärdigt sätt kunna analysera partiets valresultat och göra en bedömning av hur resan framåt bör se ut. Det har inte varit en enkel resa för partiet och jag vill än en gång tacka alla de fantastiska medlemmar som har stöttat partiet och alla de som har kämpat i organisationen hela vägen in i mål. Mycket går att säga om Ambition Sveriges resa mot Riksdagen. En enkel sammanfattning är att den har varit turbulent, faktiskt redan från start när vi inte kunde hålla fast vid vårt första val av namn ”Sverige Först” eftersom det var omöjligt att få tillgång till domännamnen. Givetvis är det mycket komplicerat att starta ett nytt parti och att få alla att dra åt samma håll, inte minst när det handlar om oavlönade ansträngningar och tidskrävande arbete. Jag ska inte gå in på några detaljer men vill peka på en svår situation för partiet och ett stort dilemma för mig personligen, en rävsax som jag har levt med under hela det här året. Jag återkommer strax till vad rävsaxen handlar om. Redan i oktober 2025, cirka tio månader efter arbetet med partiet tog fart på allvar, samlade jag styrelse och ledning för att informera om mitt akuta hälsoläge. Det var i princip omöjligt för mig att fortsätta att axla rollen som partiledare med mindre än att fler personer tog ett stort kliv fram. Inte minst krävdes en stark vice partiledare som kunde ta ledarrollen och bli ansiktet utåt, ställa upp i intervjuer, poddar och vara aktiv på sociala medier. Förutom min hälsa brottades partiet med en rad andra problem varav flera sannolikt är vanliga för små nystartade partier i Sverige. Sakkunniga vågade inte träda fram med namn Ambition Sverige grundtanke byggde på 16 politikområden med hög och relevant kompetens inom varje område. Så länge jag höll ihop dessa politikområden och förde dagliga samtal med våra politiker fungerade arbetet. Vissa grupper höll ihop hela vägen, inte minst landsbygd ,men andra grupper föll samman. Det var också problematiskt att många av våra mycket sakkunniga personer inom politikområdena inte vågade framträda med namn eller ville förknippas med partiet, oftast i rädsla för att bli av med sin anställning. Partiet tystades av media Redan vid partiets lansering den 13 maj 2025 fick en frilansande journalist beskedet från en av våra största dagstidningar att man hade tagit ett beslut att inte rapportera någonting om partiet och förutom ett fåtal personer från alternativ media uteblev alla bevakning från media. Bristande finansiering Det var i princip omöjligt att hitta finansiering. Även om många finansiellt starka personer påstod sig vilja hjälpa partiet så fanns alltid en stark rädsla att hängas ut i media som finansiär till Ambition Sverige. Partiet tog fram en genomarbetad plan för olika finansiella scenarier och fick tyvärr konstatera att det inte gick att genomföra det arbete som hade varit nödvändigt för att öka partiets synlighet. Styrelsen var heller inte riktigt enig i vad som skulle krävas för att framgångsrikt kunna nå ut. I början av sommaren fick partiet trots allt ett stöd av en privatperson vilket möjliggjorde valkampanjen. Jag vill här rikta ett stort tack till denna person och jag hoppas att jag lite längre fram får anledning att träffa personen i fråga. Inskränkning av yttrandefrihet När EU ministerråd i december 2025 beslutade att sanktionera den schweiziske översten och tidigare NATO-rådgivaren Jacques Baud kom min första allvarliga fundering på om det var värt att fortsätta arbetet med att försöka få in ett nytt parti i Riksdagen. Beslutet innebar frysning av tillgångar och reseförbud, med motiveringen att han spridit rysk propaganda. Jag beskrev detta mer utförligt i mitt brev till styrelsen i början av maj 2026 där jag bland annat skrev: ”När sådana beslut fattas inom EU ministerråd, och Sverige genom utrikesminister Maria Malmer Stenergard väljer att ställa sig bakom dem, innebär det enligt min mening ett allvarligt avsteg från de rättsstatliga principer och mänskliga rättigheter som ska skydda individen mot godtycklig maktutövning.” Jag tog givetvis upp det inträffade med utrikesministern i en interpellation ett par månader senare. Att Sveriges regering kunde ställa sig bakom beslutet var tillräckligt för att jag skulle inleda processen att sälja av allt jag ägde i Sverige, hus i Stockholm, lägenhet i Göteborg, båt och bil. Den intressanta frågan att nu ställa sig var om Sverige var tillräckligt säkert att leva i. Jag började genast självcensurera och plockade bort texter och filmer från min blogg och från sociala medier. Jag meddelade också styrelsen att jag stöttar partiet fullt ut men inte vill fortsätta som partiledare. I och med det inträffade stod det också klart för mig att det är i princip omöjligt att genomföra en förändring av betydelse för Sverige inifrån riksdagen. Det kanske är möjligt om några år men med den utvecklings som vi nu ser inom EU och NATO är det i princip omöjligt. Redan under hösten hade jag lyft frågan om partiledarskap eftersom jag av media ansågs vara en mycket kontroversiell person. Partiet skulle gynnats av en partiledare som på kunnat få genomslag för partiets politik i media. Ingenting från mina cirka 25 viktiga debatter med olika statsråd har media valt att rapportera om. Allt har tystats ner trots att de ämnen som jag har lyft för väljarna har varit högaktuella. I början av december 2025 inleddes därför en process att försöka hitta en ny partiledare, för att jag skulle kunna avgå vid stämman i mars 2026. Ett antal kandidater kom upp som förslag men styrelsen ansåg inte att någon av dem höll måttet. Det som strax innan stämman räddade situationen var Katja Nyberg. När Katja gick med i partiet hade hon blivit stoppad av polisen för innehav av kokain, men hon var inte åtalad för något brott och hon nekade till brott. Tiden gick och styrelsen utgick ifrån att Katja, precis som hon hävdat, inte var skyldig, trots medias drev mot henne. Själv trodde jag att brottsmisstankarna mot henne skulle läggas ner eftersom det fanns många detaljer i olika påståenden som inte riktigt såg ut att hänga ihop. Ambitionen från partiets sida var att Katja skulle kliva fram som frontfigur och kunna leda partiet under valrörelsen samtidigt som jag fanns i bakgrunden. Katja hade den viktiga politiska erfarenhet efter sina två mandatperioder i riksdagen som styrelsen och ledande personer i partiet helt saknade. Katja var också skicklig på att bemöta media, någonting som tar lång tid att träna upp och som kräver praktisk erfarenhet. En förhoppning fanns också att Katja skulle kunna axla rollen som partiledare efter valet. Styrelsen var alltså överens om att Katja kunde vara den person som gav partiet ett ansikte utåt. Tyvärr var detta en felbedömning och Katja lämnade partiet under sommaren 2026. Efter en omröstning i Riksdagen om medborgarskap, där jag tillsammans med Katja och Tidöpartierna röstade FÖR strängare regler men där Katja och jag samtidigt röstade FÖR övergångsregler, utbröt en fruktansvärd hatkampanj mot mig. Jag beskriver mer utförligt denna episod i mitt brev som skickades till styrelsen i början av maj 2026. Brevet följer i sin helhet efter detta inlägg. Jag blev alltmer orolig för min egen säkerhet. Säpo fanns givetvis där och kunde stötta men istället för att vara påpassad av Säpo valde jag att hålla mig borta från folksamlingar. Trots att jag nu återigen bestämt mig för att träda tillbaka stod vi där igen när det inte blev som vi hade hoppats med Katja Nyberg. För tredje gången bad styrelsen mig att vara kvar. Överenskommelsen blev att jag inte skulle stå på torg, ingen valkampanj men jag skulle låna ut mitt namn och hjälpa partiet in i Riksdagen. Detta var ett olidligt dilemma för mig. Jag ville givetvis hjälpa partiet, men kunde inte vara oärlig mot väljarna och låtsas som om jag själv ville företräda partiet i riksdagen. Jag började prata mer om vikten av en stark folkrörelse än om partiet vilket jag kritiserades hårt för. Det blev en omöjlig situation som för en del kanske uppfattades som ett svek, vilket i så fall är olyckligt. Ytterligare ett problem värt att nämna är bristen på samsyn i stora frågor som synen på USA, Israel och NATO. Som politiskt parti måste man kunna ta ställning i alla stora viktiga globala frågor. Jag ser det som nödvändigt att våga kritisera både USA och Israel på vissa punkter eftersom man annars inte tar tydlig ställning mot globalismen, som ju är partiets paradgren. Här har partiet vacklat och det finns anledning till självkritik. Inte minst borde jag själv varit tydligare redan från början och inte fått det att låta som om vi bara har en uppfattning i de frågor som gäller Sverige direkt. Valresultatet blev alltså inte vad många hoppats på och det är helt självklart så att jag bär en stor del i detta. Samtidigt vill jag lyfta fram flera ur styrelsen som trots motgångar dragit ett tungt lass för partiet, inte minst under valkampanjen. Olle Larsson har gjort ett mycket bra jobb och blivit ett ansikte utåt med många personliga och folkliga filmer på sociala medier. Thomas Åkerberg har varit en sammanhållande kraft som också dragit ett enormt lass, Marina Eriksson likaså som tillsammans med Astrid Lofs (ingår ej i styrelsen) har säkerställt dagliga inlägg på sociala medier med mycket välskrivna artiklar. Eva Theen har varit ett ovärderligt energiknippe som har lyckats hålla ihop valorganisationen på ett föredömligt sätt. I partiets organisation finns naturligtvis en lång rad andra ovärderliga företrädare som har bidragit till att producera material. Jag vill inte minst tacka för de mycket fina sommartal som de flesta i styrelsen bidragit med samt ett antal medlemmar. Själv har jag spelat in tre tal som bifogas detta inlägg. Vägen framåt Jag kommer att avgå som partiledare vid partiets årsstämma. Min absoluta rekommendation till stämman, som jag också ser som den enda realistiska vägen framåt, kommer att vara att ge styrelsen i uppdrag att jobba för ett samgående med Alternativ för Sverige (AfS) och att tillsammans med dem utarbeta en gemensam valplattform. AfS har på alla punkter gått emot globalismen och vi ligger mycket nära dem i våra politiska uppfattningar. Ambition Sverige har en styrka i sitt genomarbetade partiprogram och vi har många sakkunniga personer som med rätt styrning och organisation kan attrahera fler medlemmar. Givetvis finns det ett antal olikheter mellan partierna men dessa ser jag som helt överkomliga. I en sådan konstellation skulle jag kanske kunna fortsätta att arbeta med energi, klimat, geopolitik och internationella samarbeten i en sidoroll, men på ett sätt som min hälsa tillåter. Efter många misslyckade försök att hitta en ledargestalt till Ambition Sverige ser jag inget alternativ till att gå samman med AfS, där båda partiernas styrkor kan tillvaratas på ett föredömligt sätt. Jag kommer inom en månad börja skriva på min blogg igen där den som vill kan följa mig i mitt nya liv, som jag ska berätta mer om senare.