IkvÀll, pÄ Ärsdagen av Hamas massaker den 7 oktober, bevittnade jag en av de mest absurda och tondöva sÀndningar jag sett i SVT.
Reportern Gilda Hamidi-Nia befann sig vid en minnesceremoni (se bild nedan) och samling för offren, men sjÀlva massakern hamnade nÀrmast i skymundan. I stÀllet kretsade rapporteringen till stor del kring folkmordsanklagelser, IDF och kriget i Gaza.
Av alla Ärets 365 dagar vÀljer SVT just denna dag att sÀnda en intervju dÀr Samir Abu Eid Äterigen understryker att konflikten inte började den 7 oktober. Som om nÄgon pÄstÄtt det! Men den 7 oktober 2023 intrÀffade nÄgot alldeles specifikt: Hamas genomförde den vÀrsta massakern pÄ judar sedan Förintelsen.
Detta journalistiska haveri förstÀrktes av en studiopresentatör som gÄng pÄ gÄng ÄtervÀnde till anklagelserna mot Israel. Som avslutning pÄ spektaklet passade SVT dessutom pÄ att göra reklam för ett kommande program om Gaza (pÄ lördag).
Det gÄr alldeles utmÀrkt att granska Israels krigföring och samtidigt lÄta Ärsdagen den 7 oktober handla om Hamas offer, de mördade, de kidnappade och deras anhöriga.
Men inte ens denna enda dag tycks SVT kunna hÄlla isÀr dessa perspektiv.
Det Àr inte journalistisk balans. Det Àr en hÀpnadsvÀckande brist pÄ omdöme, proportioner och respekt för offren.
SVT borde stÀlla sig en enkel frÄga: Varför fick offren för Hamas massaker inte stÄ i centrum ens pÄ sin egen minnesdag?
Lyssna pĂ„ studiopresentatör Ulku Holago stĂ€lla en typisk frĂ„ga under sĂ€ndningenđ