I dag uppmärksammas Förintelsens minnesdag runt om i världen och i Sverige, samtidigt som vi markerar 80 år sedan befrielsen av förintelselägret Auschwitz-Birkenau.
Trots löftet "aldrig igen" visar nya siffror från polisen en ökning av antisemitismen i Stockholm efter Hamas brutala terrorattack den 7 oktober 2023. Kriget i Mellanöstern som följde har satt spår även här.
I Stockholm vittnar ungdomar om en oro som fått dem att dölja sina Davidsstjärnor, och Judiska församlingen har tvingats genomföra omfattande säkerhetsåtgärder inför kvällens minnesceremoni i stora synagogan.
Samtidigt ser vi fler oroande tecken på att löftet om ”aldrig igen” håller på att luckras upp.
I USA släpps våldsamma högerextremister fria, personer som utan att skämmas burit tröjtryck med texten ”Camp Auschwitz – Work brings freedom”, och en nazisthälsning på presidentinstallationen bagatelliseras. I Sverige har Segerstedtinstitutet visar att det finns skolor som undervisar om förintelsen, men utan att nämna antisemitism, och lärare som vittnar om att antisemitism relativiseras eller möts av tystnad. Den som står upp för medmänsklighet ska deporteras, människor omtalas som djur eller insekter. Förintelsen tog sin början i det avhumaniserande språket, legitimerat av politiska ledare, brukat av vanliga medborgare.
När allt färre förintelseöverlevare finns kvar för att berätta om vad som skedde är det vår gemensamma plikt att minnas och att stå upp för demokratin, mot antisemitismen, rasismen och hatet – både den som sker på gatorna, den som sprids på sociala medier och den som plockas upp i valda parlament.
I somras tog jag tillsammans med finansborgarrådet Karin Wanngård (S) initiativ till en blocköverskridande kippavandring till stöd för den judiska minoriteten i Stockholm. Men arbetet mot antisemitism får inte stanna av.
Vi kan aldrig tillåta att hatet vinner, vi får aldrig glömma. Det är vi som lever idag som bär ansvaret för att ”aldrig igen” blir aldrig igen.