.@grok Did U.S. Secretary Robert F. Kennedy Jr. really post this?

Var faktiskt tvungen att visa mina barn verkligheten efter de tittade på lilla aktuellt imorse. Medveten vinkling och driva agendor. Motsatsen till opartiska och oberoende. svtplay.se/klipp/89daRZ4/fra…

Mitt i prick! 🎯

Den politiska låsningen i ett nötskal är att C antingen måste sälja hela sin partisjäl till sina aboslut främsta politiska fiender, eller samarbeta med politiska vänner som SD de fakto är, men som ger dem låga PK-poäng. Antingen sälja ut hela sin legitimitet som politiskt parti, eller bli lite smutsiga i kanten bland deras PK-vänner. Allt kring något som borde vara en ganska perifer politisk fråga. Om hur många flyktingar Sverige pallar med. Politik har egentligen bara sin legitimitet i hur företaget Sverige ska drivas mot lönsamhet. Flyktingfrågan är mer som en företagspolicy om att företaget kanske ska sponsra lite välgörenhet. Att Sverige gjort om hela landet till en enda stor flyktingförläggning och struntar fullständigt i syftet med politiken borde få människor att vakna. De som leder landet har egentligen bara ett enda uppdrag av medborgarna: Att på bästa sätt verka för medborgarnas intresse. Därför ser vi aldrig att tex coca-cola struntar i sin lönsamhet och sina aktieägare och donerar alla sina pengar till pepsi eller små läskfabriker världen runt med motiveringen att pepsi och världens läskproducenter också har lika stor rätt till vinst som coca-cola. Det är absurt hur landets öde kan hänga på en handfull förvirrade tanter som levt så länge i en bubbla att de glömt varför de började ägna sig åt politik från första början. expressen.se/ledare/att-kopa…

Ikväll, på årsdagen av Hamas massaker den 7 oktober, bevittnade jag en av de mest absurda och tondöva sändningar jag sett i SVT. Reportern Gilda Hamidi-Nia befann sig vid en minnesceremoni (se bild nedan) och samling för offren, men själva massakern hamnade närmast i skymundan. I stället kretsade rapporteringen till stor del kring folkmordsanklagelser, IDF och kriget i Gaza. Av alla årets 365 dagar väljer SVT just denna dag att sända en intervju där Samir Abu Eid återigen understryker att konflikten inte började den 7 oktober. Som om någon påstått det! Men den 7 oktober 2023 inträffade något alldeles specifikt: Hamas genomförde den värsta massakern på judar sedan Förintelsen. Detta journalistiska haveri förstärktes av en studiopresentatör som gång på gång återvände till anklagelserna mot Israel. Som avslutning på spektaklet passade SVT dessutom på att göra reklam för ett kommande program om Gaza (på lördag). Det går alldeles utmärkt att granska Israels krigföring och samtidigt låta årsdagen den 7 oktober handla om Hamas offer, de mördade, de kidnappade och deras anhöriga. Men inte ens denna enda dag tycks SVT kunna hålla isär dessa perspektiv. Det är inte journalistisk balans. Det är en häpnadsväckande brist på omdöme, proportioner och respekt för offren. SVT borde ställa sig en enkel fråga: Varför fick offren för Hamas massaker inte stå i centrum ens på sin egen minnesdag? Lyssna på studiopresentatör Ulku Holago ställa en typisk fråga under sändningen👇

Här har ni borgmästaren i förorten Saint-Denis; Bally Bagayoko. Han tillhör LFI, Frankrikes extremvänsterparti, och ses flitigt ute bland de hänsynslösa och aggressiva ”studenterna”… Se så nöjd han ser ut med kaoset som råder samtidigt som han hänger med maskerade huliganer. Tilläggas bör att det råder maskeringsförbud i Frankrike. Det regleras i ”LOI n° 2010-1192 du 11 octobre 2010 interdisant la dissimulation du visage dans l'espace public”. Det är ett bötesbrott i normalfallet, men i samband med vissa brott (våld, hot, hatbrott t.ex.) finns fängelse i straffskalan för enbart själva maskeringen. Kom inte och säg att dessa upplopp inte stöttas av vänstern!

Skriver om hur västvärlden i stora delar har kollapsat moraliskt sedan 7 oktoberpogromen. Olåst artikel i länk. K ”I dag är det tre år sedan 7-oktoberpogromen – det värsta massmordet på judar sedan Förintelsen. I tre år har hatet inte bara bestått, utan matats och växt. Inte minst på västerländska gator. Jag har varit på platserna där det hände. Jag har besökt det som var kvar av Novafestivalen och gått längs stigarna i kibbutzen Nir Oz. Platserna i sig ger kalla kårar, men att möta de överlevande är något helt annat. En ung kvinna som jag träffade bland minnesfotografierna på Novafestivalen berättade hur hon låg skadad i timmar under sina döda vänner i en bil och spelade död. Runt henne pågick morden. Hon låg där, blickstilla, och tänkte på sin lilla son. På att hon var tvungen att överleva för hans skull. Samtidigt visste hon att sonen var hos hennes föräldrar bara några mil bort. Var terroristerna där också? Mördade de honom nu? Hon överlevde. Sonen överlevde. Men traumat har slagit hennes liv i spillror. Kibbutzen Nir Oz var en paradisisk plats med prunkande träd och blomstrande buskar. Det var härifrån familjen Bibas kidnappades. 47 människor mördades på plats, ytterligare 22 slogs ihjäl i fångenskap. I Nir Oz träffade jag en pappa. Hans hustru hade haft den ovanliga försynen att installera ett riktigt lås på skyddsrummet – en åtgärd ingen brukar ta, eftersom rummen byggts för raketer, inte för invasioner av mördarband. Familjen sov oftast i skyddsrummet eftersom Gaza ligger bara två kilometer bort och marginalerna är obefintliga. Pappan berättade hur han barrikaderade dörren hela natten tillsammans med hustrun, och de skyddade sina två små barn. Terroristerna sköt gång på gång genom dörren för att tvinga upp den och skadade familjen. Medan han berättade flög färgstarka papegojor mellan träden runt omkring oss. I denna idyll beskrev han skräcken när huset sattes i brand, hur han försiktigt försökte vädra ut rök för att inte barnen skulle kvävas, samtidigt som han fruktade att en handgranat skulle kastas in. Under tiden kom sms från grannar och vänner. Ett efter ett tystnade meddelandena. Hans barns bästa kompisar mördades några hundra meter bort. Det saknas inte bevis för grymheterna. Terroristerna var stolta. De filmade sina egna grymheter och sände dem live. Hela världen såg när kroppen av Shani Louk kördes runt på ett flak i Gaza medan civila jublade och spottade på hennes lik. Detta var inte krig. Det var ett rent och skärt nöjesmord.”

Idag är det tre år sedan den 7 oktober. Helt vanliga människor vaknade hemma hos sina familjer. Föräldrar gjorde ungefär samma saker som jag själv gör varje morgon. Barn sov, åt frukost, bråkade med sina syskon och hade planer för dagen. Vissa dansade som de gjort hela natten. Sedan kom människor för att mörda, våldta, tortera och kidnappa dem. Inte till följd av något dessa personer hade gjort. Inte till följd av att de råkade befinna sig på fel plats vid fel tillfälle och hamnade i korselden mot legitimt mål. Utan för att de var judar. Och för att de därför, och enbart därför, var huvudmålet för anfallet. Här har jag redan tappat en del läsare som hellre vill tänka på något annat. Som vill invända. Jag skulle därför kunna ta en pedagogisk omväg och bemöta de vanliga invändningarna. Jag gjorde det under det första året efter attacken. Men jag har slutat. Det är nämligen ingen idé att försöka korrigera vanföreställningar hos människors som efter tre år ännu inte tagit till sig den mycket omfattande information som finns om det som hände. Idag vill jag minnas och prata om vad som hände 7e oktober. Att det finns okunniga människor som har otur när de tänker men ändå envisas med att ha och uttrycka starka åsikter påminns vi om alla andra dagar ändå. Vare sig vi vill eller inte. Det jag vill fokusera på idag är att leva mig in i hur det var för offren. Jag är själv en helt vanlig familjefar med fru och två döttrar. Jag behöver inte fundera särskilt mycket över risken att någon vill döda oss för vilka vi är. Jag behöver inte tänka på vakter utanför mina barns skola eller om det är klokt att öppet visa min identitet. Och om någon trots allt skulle mörda min familj behöver jag åtminstone inte räkna med att människor på gator långt därifrån kommer fira det. Allt detta behöver världens judar oroa sig över, varhelst de befinner sig på planeten. Detta har de inte gemensamt med någon annan grupp. Jag ser det därför som en självklar mänsklig och moralisk plikt att stå upp för dem. Och att hela tiden komma ihåg att det faktiskt är så det ligger till. Det har nu gått tre år och väldigt mycket har hänt sedan dess. Om allt detta kan man tycka olika och diskutera politik hur mycket man vill. Men just detta är inte politiskt eller komplicerat. Människor mördades för att de var judar. Förövarna var stolta över det. Andra människor firade det. Och judar runt om i världen lever fortfarande med ett hat som de flesta av oss lyckligtvis aldrig behöver förhålla oss till. Det minsta vi andra kan göra är att inte glömma det. Och vad är glömska? En stor del av det är att minnas annat. Att inte kunna göra närvarande det som faktiskt hände. Det kräver ansträngning att minnas. Man måste fokusera. Man måste sortera bort allt det andra man vill tänka istället. Så ser jag på allas våran plikt dagar som denna. Filtrera bort all skit som andra vill få dig att tänka på och se och känn vad det faktiskt var som hände. Och agera sedan därefter varje dag. Tack för ordet.

Nettoeffekten av 7 oktober har på det stora hela varit mycket gynnsam för vänstern. Ingen enskild fråga har i vår tid mobiliserat fler aktivister, rekryterat fler väljare, engagerat fler skribenter eller i samma utsträckning legitimerat våldsförhärligande och revolutionära uttryck i den offentliga diskursen än just Israelfrågan. För judar har nettoeffekten varit den rakt motsatta. 7 oktober följdes av en antisemitisk flodvåg som ökat judars utsatthet väsentligt, samtidigt som just den politiska mobilisering som vuxit fram ur kriget har försett mycket av detta judehat med en moralisk och ideologisk inramning. Inte konstigt att de kapitalierar på andras lidande.

Går ju som tåget detta enligt Ygeman. Ingen brådska heller. Det är ju inte direkt som att något händer i vår omvärld…

På minnesdagen av den värsta massakern på judar sedan andra världskriget så väljer @magdandersson att attackera Israel framom att hedra offren. Inte ett ord om mördarna i Hamas, allt är Israel att skylla. Det vore både skamligt och pinsamt för Sverige om hon lyckas samla en regering och tillträda som statsminister.

joakimlamotte.se/p/sr-profil… Alice Petrén

En mild vädjan. Sedan läser man kommentarerna i tråden, antisemiter från olika ideologiska schatteringar tävlar om den ena vidriga kommentaren efter den andra.

Skriver ETC medans de förminskar och parasiterar på massakern av judar.

Tre år sedan Hamas massaker. SVT gör minnesdagen för alla de 1200 barn, kvinnor och män som massakrerades och togs som gisslan till en text om lidandet i Gaza, vars styre utlöste kriget. Orsaken blir en bisats. Rapporteringen är vedervärdig @svtnyheter svt.se/nyheter/utrikes/tre-a…

Att återkalla medborgarskap och bara utvisa packet vore billigare, just sayin

När en familj skickar sitt barn som ensamstående till Sverige för att sedan komma hit som anhöriga för ”återförening” så borde detsamma gälla det omvända. Om en familj skickar sitt barn till hemlandet för skolning eller giftermål, mm, så får alla anhöriga lämna Sverige för återförening i hemlandet.

Marwan Barghouti ska leda en koalition inför de kommande palestinska valet bestående av bl.a Hamas och Palestinska Islamiska Jihad. December 2025 krävde Vänsterpartiet att han skulle släppas ut från fängelset i Israel.

”Studenterna” i Frankrike fortsätter med sina demos gällande för få suddgummin… 🤦🏻‍♀️

Boom🔥🎯