Cancelled för att rädda barn Ångesten hos min kollega var påtaglig. Mannen hade tvingat sin dotter att skriva en lapp med datum och sedan ställa upp på en fotografering med lappen till vad han trodde var en annan pedofil. Försökte lugna henne med att den här bilden troligtvis skulle komma att bli den sista i raden av massor med bilder och filmer som flickan under sin barndom tvingats ställa upp på. – Hade det inte varit så att den här bilden gick till dig, så skulle tragedin kunnat fortsätta i många år till. Denna bilden kan bli hennes sista. Och det blev den. Tack vare extremt engagerade fiskare hittades hon och hennes situation. Tack vare extremt engagerade poliser kunde flickan till slut identifieras och räddas från sitt helvete. Nu återstår förundersökningen som beräknas bli klar i höst och därefter rättegång. Längs vägens gång har polisen hittat ytterligare brottsoffer och fler förövare. Berättelsen är fruktansvärd. Även om allt fortfarande är känsligt har kollegans ångest lagt sig en smula. Eller kanske snarare riktats om. För som fiskare finns det alltid nya förövare, nya tragedier och fler barn i ohållbar situation. Men den här flickan behöver vi inte längre leta efter. Tack vare den sista bilden lyckades flickan förmedla sig till någon som hennes pappa trodde var pedofil, och det blev hennes bild som räddade henne. Samtidigt som våra fiskare sliter, sitter enskilda journalister, politiker och tjänstemän och svär - ”Dumpen borde inte få finnas”, ”Dumpen ska vi inte lyssna på” ”Dumpen är farliga” För vem är vi farliga, och hur kunde det bli så stigmatiserat att rädda barn undan förövare? Man anpassar verkligheten efter egna behov och skriver att ”Dumpen bara räddar fiktiva barn” Man skapar en urbota korkad och fiktiv verklighet där man stoppar huvudet i sanden och låtsas som att vårt arbete inte räddar riktiga barn. I mina ögon är det vedervärdigt att mina kollegor sliter så fruktansvärt för att rädda barn, samtidigt som massmedia sliter lika hårt för att få tyst på oss.