Vi lyder våra lagar eftersom vi uppfattar dem som VÅRA lagar.
Vi accepterar att styras av våra institutioner eftersom vi uppfattar dem som VÅRA institutioner.
Vi identifierar oss med dem, intuitivt och känslomässigt, eftersom vi upplever oss vara en oskiljaktig del av dem, lika mycket som de är en del av oss.
Men vad händer när ett land i allt högre grad består av människor som inte uppfattar våra lagar som sina, eller våra institutioner som sina?
Vad händer när dessa grupper inte bara har olika uppfattningar om vad som är rätt och fel, utan också fundamentalt oförenliga föreställningar om rättvisa, lojalitet och samhällsordning?
Mångkulturalismen bär på en inneboende konflikt. Den kan inte avskaffas, bara begränsas.
Vi kommer aldrig att komma till rätta med klanröstning, korruption inom våra myndigheter och gängkriminalitet så länge vi vägrar att diskutera de demografiska förändringar och det politiska samhällsbygge som ligger till grund för de problem vi försöker lösa.
Att försöka lösa problemen utan att ifrågasätta de strukturer som ger dem näring är att behandla symptomen och lämna själva sjukdomen orörd.
Sjukdomen är mångkulturalismen.
Symtomen är klanröstning, korruption, gängkriminalitet.
Botemedlet är återvandring.